Danser

La Corriente Cubana vill förmedla den kubanska danskulturen till den skandinaviska och europeiska publiken. Kubansk dans fokuserar på mannens och kvinnans samspel i dansen och präglas av lekfullhet och glädje – vilket också kännetecknar kubansk dans och musik.

Par-, grupp- och solodanser
Son Son har sitt ursprung från Guantánamo och Santiago de Cuba i regionen Oriente de Cuba (Östra Kuba). Son är en blandning av spanska och afrokubanska rytmer på samma sätt som kubanen är en blandning av spanjor och afrikan. Rytmen föddes i samband med att spanjorerna tog afrikanska slavar till Kuba på 1800-talet. Dansen kom till Havanna runt 1910-20 och utvecklades där från son rural (de lantliga varianten) till son urbano. Bland de lantliga varanterna av son finns: la caringa, el zumbantonio, el papalote och el gavilán. Son urbano omfattar son-changüí, son-montuno, son-guajira, son-guaracha och sucu-sucu.

Salsa/ Casino Salsa är en mycket sensuell och rolig pardans med många varianter av steg, snurrar och stilar. På Kuba heter dansen casino, men i stora delar av världen går den under namnet salsa. Namnet salsa, som betyder sås, kom till i New York på 60-talet då musiker från Kuba och Latinamerika möttes. Dansen har sitt ursprung i rytmen son. Den moderna kubanska salsamusiken kallas för timba. Den är influerad av rumba, son, mambo, cha-cha-cha, conga och afrokubanska rytmer. Därmed har salsan utvecklats och blivit rikare . både ur ett dansmässigt och musikaliskt perspektiv. Timba kännetecknas av tuffare rörelser som genomförs i ett högre tempo.

Rueda de Casino, Rueda Cruzada och Rueda al Revés Rueda de Casino (det kubanska hjulet) dansas parvis i en ring. Den så kallade utroparen ropar ut olika salsaturer som alla gör samtidigt och detta varvas sedan med parbyten. Rueda de Casino är en kul och utmanande dans i högt tempo. Rueda Cruzada är en variant där man dansar i två ringar, en utanför den andra, medan Rueda al Revés är en "inverterad" rueda där ut och in byter plats.

Juana la Cubana Juana la Cubana är en kurs för kvinnor som vill utveckla sitt sätt att dansa, bli rörligare och hitta sin relation till musiken. Du får öva dig i att dansa kvinnligt och lära dig att improvisera, samt att lära känna och använda olika rytmer som son, mambo, rumba, cha-cha-cha m.fl i salsadansen.

Cha-Cha-Cha I slutet av 1940-talet skapade Enrique Jorrin musiken och dansen cha-cha-cha. Dansen är en moderniserad form av danzón där dansaren följer de instrument som låter som cha-cha-cha. På 1960-talet uppkom La Rueda de cha-cha-cha som dansas parvis i en ring med en utropare. Detta är grunden för dagens Rueda de Casino. Kända orkestrar är bland andra Orquesta de Enrique Jorrin och Orquesta Aragón.

Mambo Ordet mambo kommer ifrån den afrokubanska religionen Congo-Bantu (där man säger mambe). Det betyder öppna dina öron och lyssna på det jag har att säga dig och kan även betyda samtal med gudarna. Runt 1930 komponerade Orestes Lopez en danzon som han kallade för mambo. Det blev dock Perez Prado som gjorde mambon populär genom att introducera den i Mexico, New York och ett flertal länder. Mambon är en mix av kubanska rytmer och amerikansk jazz. Musiken och dansen har spridits via kabaréerna i Havanna.

Rumba Rumba betyder fest – vilket också uttrycks i rörelserna. Rumba finns i tre olika varianter – två pardanser (yambú och guáguánco) och en solodans (columbia/ jiribilla).

Yambú Yambú är en lugn form av rumba med markerade sensuella rörelser som kom till ute på landsbygden. Denna pardans representerar flörten mellan mannen och kvinnan. I Yambú är det mest kvinnan som visar upp sig och förför mannen. Mannen i sin tur beundrar kvinnan och väntar på att få förföra henne. I den här varianten av rumba görs inte vacunao (vaccinationen) som i guáguánco.

Guáguánco Guáguánco är en symbolisk dans som kom till i storstäderna Matanzas och Havanna. I denna dans gör mannen allt för att förföra kvinnan och försöker göra en vacunao en så kallad vaccination på henne. Vaccinationen innebär att mannen på ett symboliskt sätt försöker lägra kvinnan med olika erotiska gester. Mannen använder både en pañuelo (näsduk) och olika delar av kroppen för att genomföra vaccinationerna. Kvinnan försöker värja sig mot mannen genom att taparse (täcka sig), men lyckas inte alltid.

Columbia/ Jiribilla Detta är den häftigaste och vildaste av de tre rumbavarianterna och dansas främst av män. Det sägs att dansen föddes i provinsen Matanzas i en by som heter Columbia. Fokus läggs på ben- och axelrörelser. I byn Columbia finns traditionen att sätta ett glas eller en flaska på huvudet under dansen. På landsbygden är columbiadansen mer traditionell till sin karaktär i jämförelse med den som dansas i storstadsregionerna. Där används många element från andra danser och även annorlunda gester. I columbia imiteras rörelser från klassisk balett, tjurfäktningar, cirkusakrobatik och gymnastik. Jiribilla är en snabbare variant av columbia.

Conga/ Comparsa (Habanera och Oriental) Conga/ Comparsa är en rytmisk och färgsprakande karnevalsdans som kom till på festdagen El dia de Reyes (Trettondagen). Det var den enda dag på året då de svarta slavarna fick komma ut från sina baracker och festa. Till denna festdag sparade de sina surt förvärvade pengar för att köpa egna kläder. Från början användes masker (djurmasker, deformerade ansikten) i congan. Comparsa är den koregraferade varianten.

Pilón Pilón föddes 1960 i Santiago de Cuba hemma hos musikerna Pacho Alonso och Enrique Bonne. De hörde ljudet från arbetet med att stöta (mala) kaffebönor i en mortel. Utifrån dettta skapades rytmen och dansen pilón. Dansen visar de rörelser som förekom i arbetet.

Mozambique Rytmen och dansen skapades 1961 på Kuba av slagverkaren Pello el Afrokan. Denna musikstil skapades för locka folk tillbaka till den inhemska musiken, efter att under lång tid varit starkt influerad av musik från utlandet. Musiken och dansen är en blandning av conga, bantú, yorúba och andra rytmer.

Afrokubansk dans, Yorúba Orishasdanser (gudadanser)
Elegguá Vägskälens gud som öppnar och stänger livets vägar. Elegguá är den som visar människans öde. Han är en av de fyra krigarna (Elegguá, Oggún, Ochósi och Ochún) och är den första av alla gudar i Yorubareligionen. Han skyddar vårt hem och har slumpens personlighet. Han representerar både det goda och det onda. Elegguá är ett busigt och rastlöst barn som alltid leker och hittar på hyss. Hans färger är rött och svart, men kan även vara vitt och svart och hans attribut är en "Garabato" som används i dansen. Elegguás dans är väldigt lekfull precis som han själv. Elegguás festdag är 3 juni.

Oggún Krigsguden och smeden. Han äger skog och berg och känner till alla deras hemligheter. Han är stor och kraftig, mycket stark och brutal. Han klär sig i "mariwó" (palmblad) och grön huvudbonad. Han bär på en machete som är hans attribut. Macheten används till att rensa ogräs och snåriga skogar där han vill komma fram. Hans färger är grönt, lila och svart. Dansen är mycket kraftfull och dansas med machete.Oggúns festdag är 29 juni.

Ochósi Den vackra outtröttliga jägaren som representerar naturkrafterna. Han kläder är gjorda av djurhud och hans färger är blått och orange. Ochósi är härskare över lag och rätt och även beskyddare av fångar och anklagade. Han symboliserar balans och förnuft. Ochósis attribut, pil och båge, används i dansen. I dansen är man vaksam och jagar efter olika djur i skogen.

Obbatalá Kreationens gud som är jordens skapare och styr över folks tankar och drömmar. Han är barmhärtig, älskar fred och harmoni och respekteras högst av alla. Han karakteriseras av sin godhet och vishet och representerar även renheten. Hans färger är rent vitt men det kan även kombineras med rött när han representerar krigaren Ayáguna. Hans metall är silver. Obbatalás festdag är 24 september. I dansen letar han efter fred, lycka, lugn och med sitt attribut "Iruke" skrämmer han bort de döda.

Changó Eldens, blixtens och åskans gud. Han är krigare och kung över Yorubareligionen. Changó är också kung över dansen, musiken och batátrummorna. Han representerar viriliteten, skönheten och stoltheten. Han är en bra vän, men också lögnaktig, grälsjuk och en första klassens kvinnojägare. Hans färger är vitt och intensivt rött och hans attribut är en tvåhövdad yxa. Changos festdag är 4 december. I dansen får Changó sin styrka ur blixten och visar upp sin skönhet.

Argayú Sola Världens ägare och Changós fader. Han äger det heliga trädet och är kung över alla transportmedel och chaufförer som han beskyddar. Hans attribut är en yxa och hans färg är vinröd. Runt midjan bär han ett bälte med nio dukar i olika färger. Hans dans är tung då han bär världen på ena axeln och barnet på den andra. Argayús festdag är 17 november.

Babalu Ayé Sjukdomens och spetälskans gud. Kung över Ararálandet och äldst av alla orishas. Han kan göra mirakel och till honom ber man om god hälsa. Babalu Ayé är sjuk och kan inte stå upprätt. Changó är den som får honom att tillfriskna. Han har alltid sällskap av två hundar som slickar hans sår. Han är en mycket fattig man och hans kläder är gjorda av säck och hans färg är lila. Babalu Ayés festdag är 17 december. I dansen skrämmer Babalu Ayé bort flugor och tar bort sin sjukdom med sitt attribut "Ja" som är gjord av hästsvans.

Yemayá Yemayá är livets universella moder och havets gudinna Hon är moder till nästan alla orishas och Kubas beskyddare. Hennes klänning är intensivt blå med vita detaljer. Yemayás attribut heter "abebe" som är en solfjäder. Hennes festdag är 7 september. I dansen visar hon skeppets och havets rörelser.

Ochún Kärlekens och flodernas gudinna. Hon symboliserar det koketta, det graciösa, det feminina och sensuella. Hon är Yemayás syster och guldets ägarinna och därför säger man att med henne kommer rikedomen. Hon älskar fester och är alltid upprymd. Hon älskar smycken och vackra kläder. Hennes festdag är 12 september och hennes färger är gult och guld. Ochúns attribut är en solfjäder. Hon förför alla män som kommer i hennes närhet och visar upp sin sensualitet i dansen.

Oyá Ovädrets, vindarnas och kyrkogårdens gudinna. Hon är våldsam och hetsig och älskar krig. Hon är följeslagare till Changó i hans strider. Hennes klänning är vinröd och pryds av nio olika färger. Hennes attribut är en "iruke" gjord av hästsvans. Med den skrämmer hon bort och drar till sig de döda. Dansen representerar också vinden och ovädret. Hennes festdagar är 2 februari och 15 oktober.

Ararádanser Musiken och religionen är från de etniska folkgrupperna Fon och Ewe, ursprungligen från regionen Dahomey, en antik fransk koloni belägen i Guineagolfen. Ararákulturen är väldigt lik Yorubatraditionen, där det skedde ett kulturutbyte med sånger, gudar och ritualer mellan Santerian och Arará. Enligt Don Fernando Ortiz, känd författare inom afrokubansk religion, var Araráfolket lydiga, arbetssamma, men även nostalgiska. Ararádanser: Slavdanser där man visar slavarnas arbete (enkelhet, torftighet anspråklöshet) och ritualer.

Bantúdanser Bantúdanserna kommer från sydöstra Afrika. Man tog slavar till vissa regioner i Kuba och försökte tvinga på dem katolicismen. Bantoiderna, som folket kallades, beblandade sig med andra etniska grupper och därifrån bildades den religiösa sekten Palo. Kongokulturen har en betydande magisk karaktär där man dyrkar naturens styrka och alla dess element som exempelvis jord, stenar och grenar. I dansens visas deras fysiska styrka och magiska ritualer. Danserna är kraftfulla, erotiska, dynamiska och med mycket symbolik. Palodanser: Palo, Garabato, Yuka och Makuta.

Abakuádanser I Afrika existerade hemliga sällskap med män, kvinnor, gamlingar och till och med barn från olika stammar. Dessa sällskap, till exempel Egbo, bildades när den patriarkaliska epoken inleddes i Nigeria (i regionen Calabar i västra Afrika) på grund av engelsmännens och holländarnas exploatering. Det hemliga sällskapet Abakúa föddes i Relga på Kuba år 1836. För att initieras var man tvungen att visa sig vara en riktig karl; en bra vän, en bra son eller en bra far. När man väl anslutit sig kunde man aldrig gå ur. Detta var inte en religiös sekt. Denna typ av sällskap utvecklades mestadels bland arbetare i hamnar, på marknader och i byggbranchen. Abakuádanser: Det finns två typer av danser: Efó och Efí. Efós musik och dans är lugnare och mjukare och mer pauserad medan Efí är starkare och snabbare. "El diablito", den lilla djävulen, bär en dräkt i säck med huva och representerar det döda eller anden. Dansaren uttrycker allt i sin dans och sina rörelser, men får aldrig visa sitt ansikte. Rörelserna är krampaktiga och dansaren leds alltid av "el Moruá" som dirigerar allt han ska göra.

Historiska danser
Contradanza Dansen har sitt ursprung i England som country dance (lantlig dans) och fanns även i länder som Frankrike och Holland. Den dansades av borgarklassen och kom att läras ut på kolonierna Haiti och Dominikanska Republiken. Därefter kom dansen till Kuba och städerna Santiago de Cuba och Guantánamo. En av de mest framträdande inom contradanza var musikern och kompositöreren Manuel Saumell. Dansen är uppbyggd på figurer och formationer där paret dansar mittemot varandra.

Danza Musiken och dansen danza uppstod trettio år efter contrandanzans storhetstid. Musikaliskt sett är den identisk med föregångaren, men för första gången genom tiderna får mannen hålla i kvinnan när han dansar med henne. En av dem som utmärkte sig inom denna musikstil hette Ignacio Cervantes. Danza är liksom contradanza uppbyggd på figurer. Det är en mycket snabb dans där takten markeras med hälarna.

Danzón I slutet av 1800-talet föddes dansen och musiken danzón med orkestern Miguelito Faílde. Dansen var ett sätt för de unga att mötas, träffa nya vänner, visa sin klädstil, sin kvalitet som dansare samt träffa en partner. Dansen är stilfull och dansades rakryggad och väldigt tätt. På så sätt kunde mannen ge kvinnan komplimanger. Danzón hade sin storhetstid under 1940-talet med orkestrar som Arcaño y sus Maravillas och Arsenio Rodriguez.

Danzonete Rytmen och dansen skapades av Aniceto Diaz och man kan kalla den en summa av danzón och son. Den första danzonete som gjordes hette Rompiendo la rutina och sjöngs 1929 av Paulina Alvarez på Casino Español i Matantazas. Danzonete liknar danzón, men här ges dansaren mer frihet att röra sig. Denna stil utgör grunden för dansen bolero.